Av Linda Yngvesson, Lammhult
Lammhult nämns första gången på 1570-talet som ett frälsehemman med namnet ”Lambhult”. Som ägare stod riksrådet Bengt Gylta, som avled 1574. I början av 1600-talet tillhörde frälsehemmanet häradshövding Lindorm Stake, vars ätt härstammar från Västergötland och är känd sedan 1300-talet. År 1624 ägdes det av riksrådet Bengt Bengtsson Oxenstierna, som samma år, genom byte, överlät det till kronan. 22 juni 1649 förlänades hemmanet till landsbokhållaren Johan Johansson på livstid.
Fr.o.m. 1653 redovisas Lamhult, som det då bytt namn till, som säteri och landskamrer Johansson uppförde en herrgårdsbyggnad i en våning med källare. Byggnaden innehöll två salar och tre kamrar samt kök. Det är sannolikt att en del av den nuvarande källaren daterar sig från denna tid.
Sedan Johan Johansson kommit i skuld till kronan måste han 1679 avstå Lamhult genom salubrev till kammarrådet Lars Eldstierna, som hade lönefordran på kronan. Lamhult skulle vid reduktionen åter indragas till kronan, men Eldstierna lyckades genom byte mot köpta hemman i Kalmar län återfå det 1682. I bytet ingick även Grevaryd (tidigare säteri), Holmsryd och Djupasand i Aneboda socken samt Håknahult i Bergs socken. Samtidigt förvärvade han genom köp även Aneboda säteri och gården Förhult, båda i Aneboda sockens Allbo-del. Eldstierna företog stora ombyggnader på Lamhult och förbättrade även åkrar och ängar.
År 1694 överlät Eldstierna Lamhult med tillhörande egendomar till sin dotter Brita och hennes make, kammarrådet Hans Billing, adlad Billingsköld. Även Billingsköld utförde om- och byggnader av Corps-de-logis och ladugård. De nuvarande huvudbyggnadens nedre våning dateras till denna tid. Efter Billingskölds död, 1710, står hans maka som ensam ägare av säteriet, men hon överlät det 1727 till sin dotter Brita Margaretha, som dog ogift på Grevaryd 1778. Därefter tecknas ryttmästaren vid Smålands Kavalleriregemente Fredrik Wattrang som ägare till Lamhult. Han var son till Brita Margarethas syster Ulrika Eleonora, som var gift med kammarherre Gustaf Wattrang.
Redan 1748 hade Brita Margaretha Billingsköld avyttrat Aneboda till sin systerson Gustaf Gabriel Baas. Dennes son, regementsstallmästaren Bengt! Olof Baas, innehade efter Brita Margarethas död Grevaryd fram till 1795, då det tillsammans med Lamhult köptes av majoren Johan Georg Gyllenswärd.
Aflivad och å båle bränd
År 1793 blev hovjunkaren Herman Christian Tigerschiöld och hans son, fänriken, sedermera kaptenen, Adolf Ludvig ägare till Lamhults säteri. Fadern hade en kort tid efter köpet överlåtit sin del av gården till sonen, som skrivit sig på Lamhult. Hovjunkare Tigerschiöld gick ett sorgligt öde till mötes. Han blev nämligen mördad och rånad av sin betjänt Hick och dennes hustru. Mordet skedde då hovjunkaren besökt Hick, en före detta soldat, på hans torpställe i Fröderyds socken. För att undgå upptäckt grävde makarna ner liket under loggolvet, där det dock snart återfanns och begravdes i Froderyds kyrka. Hick och hans hustru rymde till Danmark. Efter en tid återvände hustrun och blev ”aflifvad och å båle bränd”. På begäran av sin son utlämnades även Hick, varefter han blev halshuggen.
År 1795 sålde kapten Tigerschiöld godset till majoren Johan Georg Gyllenswärd. Johan Georg fick tillsammans med sin hustru, Eufrosyne Uggla, sönerna Gustav och Ferdinand Gyllenswärd.
Johan Georg Gyllenswärd tillhörde en småländsk ätt som är känd sedan 1500-talet. Den hade bl.a. bördsrätt till Gavlö säteri i Dannäs socken, Jönköpings län. I likhet med sin far, Johan Gustaf Gyllenswärd, blev Johan Georg officer vid Kronobergs regemente. Tillsammans med brodern Carl Gabriel, som var officer vid Jönköpings regemente, deltog han i Finska kriget 1788-1790 samt i krigen mot Napoleon i Tyskland. När han sedan köpte Lamhults gård lät han döpa flera av torpställena efter städer i norra Europa, såsom Strålsund, Altona, Hamburg, Amsterdam och Lybäck.
Samtidigt med förvärvet av Lamhult och Grevaryd inköpte han Rösjöhorva säteri och 1806 Mössjöås säteri, båda i Asa socken.
Johan Georg Gyllenswärd gav Lamhults herrgårdsbyggnad dess nuvarande utseende. 1814 var restaureringen av huvudbyggnaden färdig. Den bestod nu av två våningar med källare. Den norra flygelbyggnaden uppfördes 1815 och den södra stod klar ett år senare. Den södra flygeln brann dock ner på 1870-talet. Vidare om- och nybyggdes ekonomibyggnaderna och övriga egendomar på godset.

Verksamheterna
På Lamhult fanns en kvarn och ett sågverk, vars verksamhet utökades och dessutom anlades en fiskodling med stora dammanordningar på ca 150 hektar. Grunden till Lamhults storhetstid var lagd. Här verkade även hantverkare av skilda slag under längre eller kortare perioder. Bland annat tillverkades kristallkronor under de fem sista åren av 1700-talet. Johan Georg hade själv hemfört kristallerna från Tyskland. Några av dessa kronor finns ännu kvar i familjen Gyllenswärds ägo.
Enligt ett tingsrättsprotokoll från Västra härad var det gränsdragning mellan Ljungsberg, Hökhemmet, Uggleryd och Stenbro år 1716. Orsaken till detta var att Lamhult och Uggleryd inte tolererade att de övriga gårdarna lät sina djur gå och beta fritt utan tillsyn. Det krävdes flera sammankomster innan gränserna stod klara.
När Johan Georg avled vid 73 års ålder hade han verkat på Lamhult i 32 år. Ansvaret för egendomarnas skötsel övertogs då av hans maka, Eufrosyne.
År 1841 skiftade Johan Georgs båda söner arvet efter fadern. Den äldste sonen Gustaf övertog Lamhult och Grevaryd, medan den yngre sonen Ferdinand övertog Mössjöås och Rösjöhorva samt 1842 Bergs säteri i Bergs socken och senare även Ljungsberg invid Lamhult. Gustaf, som även han var officer vid Kronobergs regemente, hade gjort sig känd som framgångsrik lantbrukare, jägare samt uppfödare av Smålandsstövare, den s.k. ”stubbsvansade” Gyllenswärdska rasen.
1846 avled Gustaf Gyllenswärd ogift på Lamhult. Egendomarna ärvdes då av brodern Ferdinand och modern fick rätt att bebo Lamhult så länge hon levde, dvs. till 1870. Ferdinand Gyllenswärd gifte sig med Helene Charpentier och de bosatte sig på Bergs säteri. Därifrån flyttade de 1847 till det samma år inköpta Åby säteri i Tjureda socken. Ferdinand lämnade senare sitt officersyrke som kapten för att helt kunna ägna sig åt skötseln av sina köpta och ärvda egendomar. Omkring åren 1857-64 förvaltades Lamhult och de närmast kringliggande gårdarna av hans kusinson Carl Malcolm Gyllenswärd.
1863 sålde Ferdinand Bergs säteri till löjtnanten och godsägaren F.O. Hoffberg på Slätthult. Hoffberg var gift med Ferdinands dotter Ida, som efter makens död gifte om sig med agronomen Elis Skogström. I dag bebos gården av Gunilla Skogström, född Gyllenswärd, änka efter Elis och Idas sonson Sven Skogström.
1874 överlät Ferdinand Lamhult, Grevaryd, Ljungsberg och Mössjöås till sin äldste son, kaptenen Georg Gyllenswärd. Året efter det att Georg tillträtt Lamhult gifte han sig med Eva Gyllenkrok, dotter till häradshövdingen Johan Gyllenkrok och Magdalena Gyllenkrok. De bosatte sig på Lamhult och brukade gården. Sågverket, kvarnrörelsen och fiskodlingen drevs i samma omfattning som tidigare. Enligt uppgift var det också på deras tid som den södra flygeln brann ner. En del tomtmark avstyckades i början av 1900-talet och möjliggjorde utbyggnad av Lammhults samhälle. Enligt en förteckning bestod Lamhults gård från den här tiden av följande enheter:
Byggnader
Huvudbyggnad (två våningar med källare)
Flygelbyggnad i norr Malinsbo, bostad för gårdens statare, drängar och djurskötare Lyckanshöjd, smedja och bostad för gårdssmeden Ladugård och stall, byggd i U-form
Magasinsbyggnad
Svinhus
Tvättstuga vid sjön Lammen
Vedbod och pumphus
Backstugor
Pyttet, under Björkeryd
Liboholm, under Holmsryd
Fiskareudden, under Lamhults norregård
Nyborg, under Möre
Paradiset, under Ljungsberg
Arrendegårdarna Ljungsberg, Grevaryd östra, Grevaryd västra, Holmsryd östra, Holmsryd västra, Strålsund, Mössjöås södra och Mössjöås norra såldes 1909 liksom dagsverkstorpen Högafällor, Udden, Linnehov, Oxliden, Altona, Lybäck, Sanders, Björkeryd, Sköndal, Grönagång, Alebäck, Långsholm, Ljungsdal och Liljekullen.
Anledningen till att så stora delar av gården såldes av 1909 var att kapten Georg behövde pengar till att finansiera sina barns studier vid militärskolan respektive flickskolan i Växjö. Efter 1950 har Amsterdam, Näset, Möre, Björnö samt Hamburg övre sålts.
Fiskodlingar
En stor del av skogsmarken var utarrenderad till tyskar med ingenjör Wendt som ledare. På dessa marker låg ett flertal av de fiskdammar som anlagts på gården. I dammarna inplanterades sutare och gädda som man utfiskade på höstarna. Vid utfiskningen av dammarna hade tyskarna hjälp av ortsbefolkningen med transport till sjön Lammen, där fisken förvarades i stora sumpar tills alla dammar var utfiskade. Därefter flottades sumparna över Lammen till Lamhult för att transporteras levande i särskilda järnvägsvagnar (på järnvägen som byggdes på 1860-talet) ner till Tyskland.
På de torpställen som Lamhult hade var samtliga boningshus likadana. Det var envåningshus som var ”rappade” utvändigt. Invändigt fanns ett litet kök, ett rum och en liten kammare. Idag finns bara ett originalhus kvar, Liljekullen, samt i viss mån även Oxliden, med viss tillbyggnad.
Georg Gyllenswärd avled i Växjö 72 år gammal. Han efterlämnade förutom makan två söner och fyra döttrar. Hans arvingar bildade 1917 familjebolaget AB Lamhults gård, vars uppgift var att aga och förvalta egendomen med tillhörande verksamheter. Till verkställande direktör utsågs äldste sonen, majoren Gustaf Gyllenswärd, som följdes av svågern, godsägaren Carl-Axel Klöfverskjöld, gift med Anna Gyllenswärd Han efterträddes av svågern, överstelöjtnanten Carl-Magnus Pereswetoff-Morath som var gift med Jane Gyllenswärd.
Bolaget arrenderade ut lantbruket och kvarnrörelsen. Corps-de-logiet hyrdes av fru Eva Gyllenswärd och hennes dotter Malin, som senare gifte sig med sjökaptenen Axel Broström. Den norra flygeln hyrdes ut till fru Lizzie Gyllenswärd, änka efter den yngste sonen. Hon använde dock flygeln mest som sommarbostad. Ladugårdsbyggnaden byggdes om 1920 och blev då en 99 meter lång byggnad med stall, vagnbodar och loge. 1938 torrlades dammarna för skogsplantering. Kraftstationen, sågverket och kvarnen brann ner 1949 och året efter kunde en ny modern kraftstation tagas i drift.

Samhället växer
1 januari 1947 bytte Lamhult namn till Lammhult som det hetat sedan dess. Mark avstyckades för bostads- och industriändamål. Arealen krympte och samhället trängde sig närmare inpå gården. Detta aktualiserade en försäljning till kommunen år 1955. Då hade den en gång så stora egendomens areal minskat avsevärt och uppgick till knappt 700 hektar.
I samband med försäljningen avstyckades Corpsde-logiet med park och köptes av ovannämnda Axel och Malin Broström. Deras son, lantmästaren Per Broström, var Lammhults siste arrendator. 1967 revs ladugården med tillhörande byggnader. När Malin avled 1973 var hon den sista av Johan Georg Gyllenswärds ättlingar som ägde och bebodde Lammhults herrgårdsbyggnad. Efter hennes död inköptes även fastigheten av kommunen.
Efter det förföll huset avsevärt innan man började diskutera vad man skulle göra med byggnaden och tillhörande parkområde. Bland förslagen fanns bl.a. ungdomsgård och läkarstation. Lammhults kommun hade på den här tiden upphört och samhället tillhörde istället Växjö kommun, som till och med lade fram förslag att Corps-de-logiet skulle rivas och marken användas för nybyggnation. Detta motsatte sig dock en stor del av ortsbefolkningen och förhandlingar om Corps-de-logiets framtid fortsatte.
1976 eldades den norra flygeln upp av Lammhults brandkår (dess skick var då under all kritik) och kvar av ”Lamhults gård” återstod endast huvudbyggnaden. Ytterligare några år gick utan att något hände och förstörelsen av den tidigare så vackra herrgården påskyndades av att man på 1970-talet använde byggnaden som möbellager.
Herrgården renoveras
Omkring 1980 började det dock hända saker till Lammhultsbornas glädje. Växjö kommun hade då beslutat sig för att totalrenovera herrgården i dess ursprungliga stil. Den skulle sedan ingå som en del av den högstadieskola man planerat att bygga.
Höstterminen 1981 stod så Lammhults herrgård och den nya högstadieskolan färdiga att ta emot sina första elever. I herrgårdsbyggnaden förlades på nedre våningen en skolbespisning för högstadieeleverna, ett mindre kontorsrum och tre fritidslokaler. På övre plan inrättades expeditioner för rektor och övrig kanslipersonal samt undervisningslokaler för ämnena bild, musik och maskinskrivning. Även källaren utnyttjades, exempelvis det gamla herrgårdsköket, med den välbevarade vedspisen, som personalmatsal. Senare ordnades också ett fotolabb och ett rum för bränning av keramik, som en del av skolans övriga verksamhet.
Vid ungefär samma tid bebyggdes även den del av parken som vetter ner mot sjön Lammen. Där ligger sedan dess Ekbackens sjukhem och Lammhults vårdcentral.
Tiderna förändras och bygden likaså. I stället för den ladugårdsbyggnad som låg på slänten ner mot Grevaryd finns idag ett stort rikslager, och de båda flyglarna som förr omgav Corps-de-logiet har ersatts av en låg- och mellanstadieskola i norr och en högstadieskola i söder. Lammhults herrgård består dock, och trots samhällets framväxt kan man än i dag se den ståtliga byggnaden när man passerar igenom Lammhult på riksväg 30.